Vad är westernridning? Denna ridstil har sina rötter i boskapsarbete till häst. I början var det en kul grej och lite avkoppling för cowboysen att på sin fritid mäta sina kunskaper med varandra. Efterhand har det kommit att utvecklas till en mängd olika tävlingsgrenar som är långt ifrån grunden i ranchlivet. Sporten har naturligtvis bli vit enormt stor i hemlandet USA men även i Europa är den stor och växer hela tiden. Första westernklubben i Sverige bildades 1975. 1982 fanns det 4 klubbar, och dessa bildade WRAS (Western Riders Association Sweden), - den samlande organisationen för westernklubbar i Sverige. 2004 fanns ett 50-tal klubbar och intresset för denna del av ridsporten ökar hela tiden. Sedan 1982 har det varje år arrangerats EM i westernridning. Svenska mästerskapen hålls naturligtvis också årligen och nu finns det även en "western-allsvenska" (lagtävling).

Varför jag började rida western
Min "western-karriär" började med att jag hade en halvblodsvallack - Macho - som tyvärr hela tiden skadade sig och efter ett tag tänkte jag att: OK! Får väl inse att det blir en "skogspromenad-häst" av honom.
Men då ville jag minsann sitta bekvämt när vi skulle lufsa i skogen. Så då köptes den första westernsadeln, de såg ju sköna ut - och det var de tyckte både Macho och jag.

Efter en tid blev det naturligtvis tråkigt att åka häst i skogen. Såg en annons om lektioner i Westernridning av Fredrik Nilsson. Jag ringde honom och vi träffades.

Första lektion var katastrof! Det kändes som om jag aldrig hade ridit förut fast jag redan då hade 13 år i sadeln. Men det gick snabbt över. Jag tyckte det var kul att lära mig nya saker och framförallt, så trivdes hästen.
Efter 7-8 lektioner åkte vi på vår första tävling i Kungsbacka.

Vi blev väldigt väl mottagna. Alla hälsade oss välkomna och pratade med oss, vilket man inte var speciellt bortskämd med vid dressyr- och hopptävlingarna vi varit på innan. Jag tog det som en kul grej och framför allt en tävling.
Allt gick bra. Vi kunde naturligtvis inte gå lika lugnt i alla gångarter som en del andra men vi susade förbi de flesta på insidan i Pleasure-klassen (gångartsklass då alla rider samtidigt) - jag tror att vi varvade några också.

När vi kom till trial (hinderbana) blev det riktigt roligt! Jag tror vi slog i alla bommarna som låg på marken, vilket givetvis gav en massa minuspoäng. Vi stapplade tveksamt över bron och tog oss med nöd och näppe igenom grinden. Då blev jag väldigt nöjd med Macho och klappade honom och uppmuntrande innan vi fortsatte. Ajaj, det skulle jag inte ha gjort - man får inte vidröra hästen under tävling!
Vi var en av 10 st. som blev diskade i denna klass, av 13 startande. Det var en kul och trevlig dag med mersmak.
Efter detta blev det mer westernridning och intresset har hållit i sig. Jag har tränat för många olika tränare, bl.a. Staffan Ljunggren, Tommy Bäcklund, Per Larsson och Bob Mayhew. Några fler tävlingar har det också blivit med bättre resultat och så har jag gjort det som jag tycker är allra roligast: Tränat och skolat om hästar och elever till westernridning.

Våra "western-hästar"
Just nu finns det 7 hästar på gården som är westerntränade - alla av olika raser, ålder och utbildningsnivå. T.o.m. två av shettisarna är westerntränade.

Utbildningar
Med jämna mellanrum anordnar vi Prova-på-kurser inom westernridning. Dessa har blivit extremt populära. Till dessa samlas olika människor som har de mest skiftande utbildningsnivåer när det gäller ridning - alltifrån de som i princip är födda i sadeln, till de som nästan inte har ridit förut. Är ni ett gäng som vill prova på westernridning, sätter vi gärna upp ett Prova-på-tillfälle bara för er.

Vi håller också på att sätta samman fler kurser för er som har fått blodad tand och vill lära er ännu mer. Har ni tips och idéer, så hör gärna av er så skräddarsyr vi en kurs! Vi har både grupputbildningar och privatutbildningar, och kan lika gärna komma ut till er om ni vill det.

Mer om westernridning som sport
Den hästras som förknippas mest med westernridningen är quarterhästen. Det är en extremt snabb häst som framavlades mellan indianernas ponnyer och de hästar som kolonisatörerna hade med sig till Amerika. Syftet var att få fram en häst som gick att använda i boskapsskötseln - en modig, snabb, och stark häst med ett lugnt temperament.

Westernridningens dressyrgrenar består av Reining, Western Pleasure och Western Horsemanship. Övriga grenar är Trail, Barrel racing, Pole bending, Cutting och Working cowhorse resp. Dummy Stopping/Roping.

Westernhatten är nog det som är mest typiskt vad gäller klädseln. Den finns i många olika modeller, men är inte lika utsmyckad som resten av klädseln.

Vill du veta mer om westernridningen, rekommenderar vi ett besök på följande sidor:
WRAS (www.wras.nu) - Western Riding Association Sweden - Sveriges första westernförening
Weststar (www.weststar.nu) - En Westernförening i Göteborgsregionen. Här finns mer information om tävlingar, träningar, clinics, m.m. och så kan man lära sig hur man knyter ihop sin egen repgrimma!