På den här sidan kommer vi att skriva lite smått och gott om hästlivet, saker som du inte visste, m.m. Titta gärna hit lite då och då, så har vi säkert nåt skoj på gång...
|
Vår logotype
|
Den sittande visslande hästen visar på hur tykna en del hästar är, som vi säger i Göteborg. "Nej, jag tänker inte gå in den där transporten", "Glöm att jag tänker sätta mina eleganta hovar på den där konstiga presenningen", osv.
Att med 70 kg människa kunna överlista ett halvt ton häst är egentligen rätt fantastiskt. Men det handlar inte bara om att tvinga någon, vare sig häst eller människa. Samspel mellan häst och människa är något som går igen i all utbildning på gården.
Sen var det någon som undrade om hästar sitter ner på baken. Jodå, vanligaste sättet att ta sig upp från att ha legat ner och solat i hagen, är via en sittande ställning. En del "fastnar" där, precis som vi människor fastnar sittande på sängkanten en trött tisdagsmorgon i februari. Men OK, vissla har vi aldrig hört någon av våra hästar göra. :)
|
Om Askesby - "Byn där Asgautr bodde"
Högen
Uppe på Högen kan man bl.a. hitta denna stensträng som en gång i tiden var ett hägn mellan betesmark och odlingsmark.
Läs mer på Svenska Wikipedia om stensträngar
|
Grannbyarna Öxnäs, Askesby och Askesby Högen i Säve socken på norra Hisingen, har en gedigen historia.
Askesby betyder byn där "Asgautr" eller Asgöt bodde, ett vanligt fornnordiskt namn.
För här har bott folk sedan urminnes tider. Det finns kartor på Krigsarkivet i Stockholm från 1760, som visar att byggnaderna på den tiden låg på samma kullar då som nu. Men här har funnits fastboende ända sedan yngre järnåldern (ca 500-1050 e.Kr)
Hela Norra Hisingen är klassisk åkermark, så även runt Askesby. På åkrarna brukade man i huvudsak korn, havre och bönor i s.k. ensäde, dvs. man brukade åkrarna år efter år tills de var helt utsugna på näringsämnen. Då lade man dem i "linda", vilket är en långvarig träda på 20-30 år. Under den tiden betades eller slåttrades marken bara. Vid 1800-talets slut var potatisodlingen viktig, och mycket potatis såldes inne i Göteborg.
|
Området mellan Öxnäs och Säve samhälle
är f.d. sjöbotten.
Kullen bakom hästen var en ö på järnåldern, och bara här har vi räknat till tre fornlämningar.
Endast kor får beta på kullen, med hänsyn till Natura 2000-bestämmelserna.
|
Skiften var vanligt förr i tiden, vilket innebär att man samlade jordlotterna för att brukarna skulle få så sammanhängande jordbruksytor som möjligt. I Askesby Högen genomfördes något ovanligt 1809, och som kallades för enskifte, vilket innebar att all jord samlades i en enda lott. Det var väldigt svårt att genomföra enskiften runt om i landet, men i Askesby Högen gick det. Enskiftet gjorde att de tre gårdarna i Högen fick varsin lott som sträckte sig från gården och norrut - gränser som ligger kvar än i dag, och som man tydligt ser om man blickar ut från stallbacken.
De tre byarna ligger i Säve socken. Säve kommer från det gammalsvenska ordet "Sjöe", dvs. "Sjön", och syftade på den sjö som området mellan Kvillen (bäck som mynnar i Kvillebäcken längre söderut på Hisingen), och Nordre Älv. I takt med att landhöjningen fortsatte, försvann sjön och lämnade efter sig bördig åkermark. Säve socken tillhör tillsammans med Torslanda, Björlanda och Rödbo socknar, inte Västergötland som resten av Göteborg, utan Bohusläns landskap, och var ursprungligen norskt fram till freden i Roskilde den 16 februari 1658.
|
Gården
Gult var förr en färg för välstånd och användes ofta på herrgårdar och slott.
När färgen blev överkomlig för "vanligt folk" började man använda den även på
bostadshusen på bondgårdarna. Men den var fortfarande för dyr för att användas på ekonomibyggnaderna,
så dessa förblev målade med den billiga och lättskötta Falu Rödfärg, eller på vissa gårdar helt omålade.
Vattenrall, en av de fågelarter man kan hitta på ängarna ner mot Kvillen och Nordre Älv
Uppe på Högen kan man hitta många olika naturtyper, bl.a. denna vackra björkskog om våren.
|
Gården
Askesby Högengård 15, är ett typiskt s.k. enkelbreddshus. Det var den vanligaste bostadstypen på Hisingen före 1800-talets mitt. De innehöll kök, rum och kammare på rad och hade en smal rektangulär form. Boningshuset är ursprungligen byggt runt 1830, men påbyggt efter hand som man fick fler och fler barn.
Ladugården var en byggnad som samlade många funktioner. De flesta lador i området är byggda i vinkel, så också vår. Utanför sadelkammaren finns en inskription i väggen om att den delen är byggd 1908, men delar av ladugården är förmodligen ännu äldre än så. Fähuset (idag delen runt sadelkammaren och en del av logen) var en timrad del av ladugården, försedd med fönster. Höskullar blev vanliga under 1800-talet. Tidigare hade man haft en separat foderlada.
Vid 1900-talets början kom korrugerad plåt och papp som takmaterial, och under 1940- och 50-talen kom eternitplattan av asbestcement.
Stenkällare ökade i omfattning under 1800-talet, när potatisodlandet blev vanligt. I källaren förvarades dessutom andra rotfrukter, smör och mjölk. Mjölken såldes i Göteborg och enligt uppgift kunde kvinnorna köra in till Göteborg flera gånger i veckan för att sälja mjölk på torget. Stenkällare var värdefulla och ur skifteshandlingarna framgår det att om man hade en stenkällare, fick man ofta bo kvar även om stugan var medelmåttig. Vår stenkällare är från 1902, enligt en inskription ovanför ingången.
För att man under den varma årstiden inte ska släppa in varm luft när man öppnar dörren, finns det ofta en svale med två dörrar in till källaren. Den höga tröskeln gör att den svala luften inte kan "rinna" ut.
Askesby Hög
"Högen" är ett igenvuxet monumentalt röse, och har fått ge namn åt hela kulturområdet på berget ovanför gården. En mindre fornlämning i landskapet är en stensträng som man kan hitta uppe på berget,
inte långt från hästhagens slut. Stensträngen är en förfallen mur eller vall som har övergivits för länge sedan. Man ser den som en igenväxt linje av stenar
som ligger på marken.
På Högen finns även fornlämningar av boplatser, t.ex. gräsytan högst uppe i vår hage, och gravplatser. Att förlägga gravplatser högt upp på kullar var vanligt, men man valde även att begrava sina döda på havsstränder - Man ska komma ihåg att havet förr gick en bra bit upp på kullen.
|
Säve-Rödbo Hembygdsförening värnar om bygdens historia och natur. Logotypen föreställer Drottning Hackas grav vid Norrleden.
Enligt sägnen ska drottningen istället för att slå ihjäl var tredje människa under en hungersnöd som hennes make föreslog, ha delat ut hackor och en kappe korn till folket för att dessa skulle kunna bryta ny odlingsmark och försörja sig själva.
|
Markreserv och arrende
Efter andra världskrigets slut expanderade Göteborgs stad kraftigt. Inflyttningen var stor, och kringliggande områden införlivades i Göteborgs kommun. För att kunna garantera en fortsatt expansion, var man tvungen att införskaffa markreserver till att kunna bygga bostäder, industrier, m.m.. I nordost skapades Bergsjön, Kortedala och Angereds stadsdelar under miljonprogrammets dagar. I Säve fanns det gott om mark, och Göteborgs kommun valde att köpa upp gårdar och hus ifall staden skulle expandera ytterligare. Tills så skulle ske arrenderade man ut fastigheterna, vilket innebär att man betalar en månatlig arrendeavgift mot att kommunen utför omfattande underhåll på gården (t.ex. tak, vatten, avlopp), och att arrendatorn står för löpande mindre underhåll samt får möjlighet att bruka jorden. Askesby Högen-gårdarna är samtliga kommun-arrendegårdar, liksom de flesta gårdar i grannbyn Öxnäs.
|
Öxnäs byväg
Det finns strikta riktlinjer för
hur man får lov att förändra byggnaderna i Öxnäs.
|
Naturen
Området mellan Säve Samhälle, Nordre Älv och flygplatsen är i kommunens översiktsplan från 2006 klassificerat som "Område med stora natur- och rekreationsvärden". Vår grannby, Öxnäs samt Nordre Älvs utlopp, är två områden som dessutom är klassade som s.k. Natura 2000-område av Naturvårdsverket, vilket innebär att jorden ska brukas med särskild hänsyn till växt- och djurlivet. Områden som är Natura 2000-klassade, anses vara värdefulla för hela EU.
Dessutom ska byggnader, stenrösen, hagar m.m. vårdas varsamt så att de behåller sin ursprungliga karaktär.
|
|
